Be en bön för mig..

I morgon, klockan 14:00, lyfter jag och Kapten Leif Hortlund från Ekeby flygplats. Håll blickarna mot skyn och snälla, Inga missiler tack!!!

K 30 år

Efter att sangrian, blodets dryck, druckits upp packades två bilar för avfärd mot tjälknölen i Strängnäs. K hade ställt till med fest för att fira hans 30 års dag. Maten och drycken smakade förträffligt och hade det inte varit för en herre (som dessutom hade mage att fimpa i min nyöppnade öl) hade kvällen nått topnotch. Åter väcktes debatt genom att ifrågasätta min hårighet som jag strikt försvarade som naturlig medan motståndarna hävdade osmaklig! Välgödd, upprörd och hårig tog jag första bästa bil mot Eskilstuna för att bege mig vidare till Halmstad. Förhoppningsvis är befolkningen mer liberal i våra syderligare breddgradder.

Trevlig sommar!

KILL

Idag råkade jag spilla lite kaffe på en kollegas skjorta. Till en början tog han det ganska bra men när jag kom tillbaka från en tripp på lagret var mitt tuggummipaket sönderhackat och på skrivbord låg mitt post-it häfte sönderklippt i en hög. Jag kollade till på min kollega som nu hade en betydligt mörkare blick och mumlade ”kill kill kill”, tyst för sig själv. Jag insåg att det inte riktigt var läge att fråga vad det var som hade hänt med mitt post-it häfte och tuggummipaket. Tyst, tog jag istället fram ett nytt häfte och satte mig vid datorn för att gå igenom e-posten. Där hitta jag ett meddelande från min arbetskamrat med den bifogade filen ”Kill”, se nedan;

Jag känner ett visst obehag över att gå till arbetet i morgon….

Where the Action is

I helgen förklarade Money Brother krig mot vädergudarna under den bästa spelningen jag sett med bandet. Patrik Koolar gav gärnet med synten och bandet bjöd på en konsert som jag sent kommer att glömma.  Vädrets makter var sämre än någonsin men med Money brothers stöd trotsades gudarna lätt med en poncho, lite öl, goda vänners sällskap och grym musik. Dagarna i Stockholm bjöd på varierande underhållning och några av banden stack ut mer än andra.

Den största besvikelsen stod Jonathan Johansson för. Diverse tekniska problem löstes på ett mindre ödmjukt sätt och dåliga vibbar spreds från scenen. Konserten räddas av att jag fick höra mina favoritlåtar men jag är besviken på gruppen som gjorde ett dåligt och tråkigt intryck.

Olle Ljungström bjöd på mest spänning. Sittandes i en rullstol med båda benen brutna försökte Olle komma ihåg sina sångtexter med hjälp av en pärm i knät. Mellan sångerna bjöd han på tal som man inte riktigt visste vart dom skulle sluta precis som hans uppträdande.

Mest njöt jag troligen när jag lyssnade på Neil Young. Det var en fröjd att få se en så gammal vetteran i så bra form med frugan i kören. Låtarna lät minst lika bra live som de gör på plattan. Mäktigt!

Bästa intrycket fick jag från Jenny Wilson. Under första låten stod jag i öltältet och grät för att jag hade köpt en öl när jag borde stå längst fram vid scenen och dansa. Benen sprattlade likt två sparrisar och det dröjde inte länge innan ölen var uppdrucken och jag stod framme vid scenen, hajen var lös!

Fever Ray var ett av banden som jag såg fram emot mest under festivalen. Deras musik har rullat varm i bilen och låtarna är minst sagt av världsklass. När Fever Ray dessutom bjöd på en lasershow utan dess like svartnade det nästan för ögonen. Regnet och de tunga molnen skapade en magisk känsla som inte går att beskriva med ord eller fånga på film. Jag gjorde några tappra försök i alla fall som jag gärna delar med mig av.

Tack för två grymma dagar i Stockholm.

TACK SOM FAN!

 

Out of control

En helt vanlig hemmakväll hos Erik & Veronica med deras rökmaskin i sovrummet..

Tarantellor på Tunapark

När jag åkte hem från jobbet idag fick jag riktigt bra fredagsfeeling. Jag poppade Antony & the Johnsons nya hitt ”Kiss my name” och körde igenom ett sagolikt snölandskap med stereon på maxvolym. Smilbanden möttes nästan i nacken av välbehag. Dock blev jag störd av ett telefonsamtal från min lillebror. Vad gör du frågade han? Jag berättade om mitt välbefinnande och frågade vad han gjorde. Han svarade att han la en ”Tarantella” på jobbet. Samtalets avrundades snabbt med löftet att lillebror skulle ringa upp när Tarantellan var lagd.

Eftersom lillebror aldrig ringde upp beslutade jag att besöka honom istället. Jag satte kurs mot Tuna Park och Tarantellan. Väl på plats gick jag in i butiken och utbröt bryskt ”Skulle inte du ringa mig när du bajsat klart?”. Säljsamtalet som Tarantellaläggaren hade med några kunder pausades en kort stund innan det fortsatte. När kunderna betalat och var på väg ut ur butiken fällde jag en sista, oförlåtlig, kommentar ”Skulle jag vara er skulle jag tvätta händerna.” Kunderna kolla till lite konstigt på mig och bakom disken står en säljare med en tom, stirrande, blick. 

Man ska hålla vad man lovar annars uppstår lätt konsekvenser….   

Trevlig helg!

Lite söndagsgodis

 

Lurad?

Tycker du att det högra tornet lutar mer än det vänstra spelar dina ögon dig ett spratt.. Bilderna av Lutande Tornet i Pisa är nämligen identiska!

Är du intresserad av illusioner kommer du att digga den HÄR sidan. Under de fyra senaste åren har staden Naples i Florida hållit en tävling om de bästa synvillorna. De bästa synvillorna har de presenterat på sin hemsida med förklaring till hur illusionerna fungerar. Enjoy!

Juldagen

Julaftonen har passerat utan några smärre katastrofer. Tidigare Tomtar höll sitt löfte och lyste med sin frånvaro. Med tanke på allt de har genomlidit är jag osäker på om de ens lever. Hemma hos familjen Kratz hänger Käppar på väggen likt trofeer från en lyckad jakt. Jag vet att åtminstone en av käpparna var med i förra årets drabbning med Tomten. Om käppen eller den där ”fisen” kan ha dödat Tomten förtäljer inte historien. Jag vet bara att tidigare Tomtar höll sig undan i år. Kanske ligger de på lur någonstans och dyker upp när man minst anar det. 

Trots detta blev vi inte Tomtelösa. I Torshälla möttes vi av en förträfflig Tomte. Hon var söt, god och var lätt att hålla uppsikt på. En solklar favorit bland Tomtarna. Annat var det med Tomte nr. 2 som mötte oss i Tumbo. Denna Tomte luktade äckligt, var svullen och ansiktet glänste av flott. Båda Tomtarna skötte sig dock utmärkt och vi fick en mycket fröjdefull jul med goa släktingar, go mat, suverän musik och allt vad julen hör därtill. Trots att allt var tipp topp infann sig en viss saknad av skräcktomtarna.. Jag hoppas att de har det bra vart de nu än befinner sig!

Ha en fortsatt fröjdefull jul!